Wow!!! Idag har det hänt grejer i familjen Bus!!! Hela detta blogginlägget tillängnar jag min stora lilleman som är den absolut bästa lilla busungen i heeeeela världen!

Det var nämligen dags att gå till tandläkaren idag (eller hygienisten för det var första gången). Hon var supergo, först var han lite skeptisk, men sen gick det jättebra. Vi räknade tänder och hon "killade" på dom med en liten tand-killare. Tänderna var jättefina, men han har ju ett lite "öppet bett" vilket är helt vanligt, men beror ju helt på nappen. Hon sa till lillemannen att nu när han är tre år behöver han ju inte nappen och han höll med!
När vi var färdiga sa Daddy J till mig att det kanske är lika bra om vi försöker bli av med "buttisarna" redan idag...varför vänta??? Han har varit jätteduktig redan ett tag med att bara ha den när han ska nanna.
Sagt och gjort....men först lite bilder från tandläkaren:





Vi åkte direkt en runda till ENTRÈ för att äta myslunch, och frågade lillemannen om han hade bestämt sig för var han vill göra av sina buttisar. Svaret blev som det varit ett tag: -"Dom ska jag ge till hajbebisarna i havet!"
Okej, vi gick på jakt för att hitta grejer så vi kunde göra en fin present och hittade både låda, snören och annat pynt!!! Sen for vi hem och pysslade! Fint blev det och lillemannen var i sitt esse. Vi knåpade också ihop ett brev till hajmamman eftersom hajbebisarna är små och kan inte läsa...









Efter att det pysslats färdigt klädde vi på oss hela familjen och drog ner till havet där "ceremonin" skulle äga rum. Tanken var ju såklart att presenten till hajarna skulle kastas i plurret, för det är ju där dom bor! Lillemannen höll krampaktigt i presenten, men var helt med på vad som skulle hända. Han var så glad att se när paketet försvann ner till hajarna! Efteråt skrek han så högt han kunde på hajarna för att vi skulle vara säkra på att dom hört att de fått buttisar.

















Det har dallrat i luften av spänning här i eftermiddag över hur det skulle gå när busungen skulle nanna. Han var såååå duktig! Vi läste saga och jag gick ut som vanligt. Han bökade och grymtade, jag gick in 3 gånger och frågade hur det var, Daddy J gick in en gång...inte EN enda gång sa han ett ord om sina buttisar...han bara kämpade! Efter ca 45 minuter somnade han. Vilken underbart duktig liten kille vi har. Jag är SÅ stolt!!!

Vi kommer förmodligen att få kämpa ett tag till härhemma. Jag kan ta hur mycket skrik och ilska som helst, bara han inte får för sig att vakna på natten och vara ledsen, för då kommer det göra ONT i mitt mammahjärta. Problemet med mammahjärtat är att det på nåt sätt sitter i HELA kroppen så det gör ont överallt...

Nu ska även jag krypa ner i min loppelåda men jag tror inte att jag behöver kämpa så värst mycket med att somna...

Kram och natti från världens stoltaste mamma!!!